Oh yeah.

Igår fick vi mail från de som anordrar jorden-runt resor som vi har skickat en förfrågan till. Pirrar lite i magen när man tänker på att man faktiskt ska ut & se jorden inom en rimlig tid :D
Dock är min budget inte den bästa. 30 000 papp för flygbiljetter + rekommenderat att man har 50 000 till blir lite svårt för mig att få ihop på resterande arbetstid. Har ju ett litet sparkapital men hm. Ska fundera lite o vara realistisk. Kanske skippa nåt resmål men iväg ska jag det är en sak som är säker.

Folk blir förvånade när jag säger att jag ska ut & resa och svarar nej på den obligatoriska följdfrågan om jag ska åka med T och måste förklara till alltid lika förvånade ansikten att bara för man har pojkvän så sitter man inte ihop & man kan göra saker var för sig. Är det meningen att man ska va ihop så klarar man & va ifrån varandra några månader.

Jag, Linda & Matilda kommer ha så sjukt kul. Sen är det dags att ta nästa steg mot att bli en äkta vuxen. Plugga. Nåt som jag ser fram emot efter 3 år i arbetslivet. Precis vad min tanke var efter gymnasiet.

Föresten diskuterade vi igår hur olika liv vi har i kompisgänget & kom fram till att jag har det värsta livet (På grund av mina %#&"#(/ äckla arbetstider, omotiverande skitjobb som även är monotont & förstör kroppen på livstid) Det är nåt som kommer ändras på.
I höst finner jag FRIHET och det ska bli så sjukt jävla skönt & slippa den här skiten. Den regniga vardagen som ALDRIG tar slut. Men nu gör den det. Det finns ett ljus i slutet av tunneln. 57 gånger till ska jag vakna, bittert konstatera att jag ska till jobbet. Åka dit, dö i ca 9 timmar o sen åka hem. 57 gånger till. Det är inte så många gånger om man räknar på hur många dagar jag har vart där. Mer än 600 iaf. Om jag räknat rätt men det spelar egentligen ingen roll.

57 arbetsdagar sen blir det fest.Champagne ska drickas i mängder.

Föresten kommer Kamprad & hälsar på i augusti. Lite häftigt ändå om man får träffa han som fixat att man får en lön. Men jobbigt om han frågar hur man trivs på jobbet.